Svenska

Taa seen meem.

Vi skall berätta för dig [Muhammad] något om Moses och Farao, så som allt verkligen gick till; detta kan vara till nytta för människor som vill tro.

Men det var Vår vilja att visa dessa förnedrade och förtrampade människor Vår särskilda nåd och göra dem till föregångsmän [i tron] och låta dem ärva [de ogudaktigas makt]

Och Vi ingav Moses moder: "Amma honom, men när du tror att hans liv är i fara, sätt då ut honom i [Nilen]. Oroa dig inte och sörj inte; Vi skall låta honom återvända till dig och Vi skall göra honom till en av [Våra] budbärare!"

Faraos hustru sade: "[Barnet kan bli] till glädje för mig och för dig. Låt ingen döda det! Han kan vara oss till nytta, ja, vi kan uppta honom som vår son!" Men de anade inte [vad framtiden bar i sitt sköte].

Hon sade till hans syster: "Följ efter honom!" Och hon [följde efter honom och] såg på avstånd vad som hände honom utan att de märkte [henne].

Så gav Vi honom tillbaka till hans moder, så att hennes ögon fick glädjas och hon kunde glömma sin sorg och för att hon skulle veta att Guds löfte är sanning - [vilket] de flesta inte vet.

Och [en dag] begav han sig in i staden vid [middagstiden] då invånarna inte bekymrade sig [om vad som försiggick utomhus], och där fann han två män inbegripna i slagsmål - en av dem tillhörde hans folk och den andre var en fiende till honom - och den som hörde till hans folk ropade till [Moses] att hjälpa honom mot hans fiende. Och Moses slog till denne med knuten näve och slaget dödade honom. [Då] sade han: "Detta är Djävulens verk! Han är i sanning [människans] svurne fiende och han leder henne på avvägar!"

Han sade: "Herre! Jag svär vid allt gott som Du skänker mig att jag aldrig mer skall komma de obotfärdiga syndarna till hjälp!"

Men just som han skulle slå till den som var fiende till dem båda, sade denne: "Moses! Vill du döda mig liksom du i går dödade en [annan] människa? Är det [alltså] ditt mål att bli [ännu] en tyrann i detta land - inte en av dem som försonar och förlikar?"

Då lämnade han [staden], orolig och på sin vakt [mot varje fara]. [Och] han bad: "Herre, rädda mig från detta orättfärdiga folk!"

OCH NÄR han anlände till Madyans brunnar, fann han en hel hop män som vattnade [sina hjordar] och, ett stycke därifrån, två kvinnor som höll tillbaka [sina djur från vattenstället]. Han frågade [dem]: "Är det något som bekymrar er?" De svarade: "Innan vi kan vattna [våra djur] måste vi vänta till dess herdarna driver hem [sina hjordar]; vår fader är en gammal man."

Strax därpå kom en av de två [unga kvinnorna] emot honom med skygga steg och sade: "Min fader ber dig komma till oss; han vill ge dig en belöning för att du vattnade [våra djur] åt oss." Och när [Moses] kom och berättade [sin] historia [för fadern], sade denne: "Oroa dig inte! Du har nu kommit ifrån dessa orättfärdiga människor."

[En dag] sade [fadern]: "Jag vill ge dig en av mina döttrar till hustru, på villkor att du stannar i min tjänst i åtta år; men om du önskar får du gärna stanna tio år. Jag skall inte göra svårigheter för dig. Om Gud vill, skall du finna en hederlig, rättsinnig man i mig."

OCH NÄR Moses hade fullgjort sitt åtagande begav han sig i väg med sin familj. [En dag] såg han på avstånd en eld på sluttningen av berget Sinai och sade till de sina: "Stanna här! Jag ser en eld; där kan jag kanske hämta en upplysning för oss eller några glödande kol, så att ni kan värma er."

Och [Han sade]: "Kasta din stav!" Och när Moses såg den röra sig kvickt, som om den hade varit en orm, vände han sig om och ville fly därifrån. [Men Gud talade på nytt och sade:] "Närma dig, Moses, och känn ingen fruktan! Du är en av dem som är skyddade [mot all fara]!

[Moses] sade: "Herre! Jag har dödat en av dem och jag är rädd att de skall döda mig.

[Gud] svarade: "Vi skall ge dig din broder som stöd och Vi skall skänka er båda [sådan] makt att de inte kan vålla er skada. I kraft av Våra tecken skall ni och de som följer er segra!"

Och Moses sade: "Min Herre vet bäst vem som kommer ledd av Hans egen vägledning och vem som skall hemföra slutsegern. Det skall inte gå de orättfärdiga väl i händer!"

Han och hans män uppträdde med oberättigat högmod på denna jord; de trodde inte att de skulle föras åter till Oss [för räkenskap och dom].

Vi gjorde dem till förebilder [för dem] som leder [andra] till helvetet; och på Uppståndelsens dag skall de inte finna hjälpare.

EFTER ATT ha låtit tidigare släkten [som förhärdat sig i synd och ondska] gå under, skänkte Vi Moses Vår uppenbarelse, ett ljus som skulle hjälpa människorna att se klart och ge dem vägledning och nåd; kanske skulle [det stämma] dem till eftertanke.

[Därefter] har Vi låtit [nya] släkten stiga fram och mycken tid har förflutit! - Inte heller vistades du bland folket i Madyan och framförde Våra budskap till dem, men Vi har sänt [dig och berättat för dig om dem som gick före dig].

Om [så inte skett] hade de, när de onda följderna drabbade dem av det som deras händer har sänt vidare [till Domen], kunnat säga: "Om Du ändå hade låtit ett sändebud komma till oss, Herre! Då hade vi kunnat följa Dina budskap och bli sanna troende!"

Säg: "Visa då fram en uppenbarelse från Gud med bättre vägledning än dessa två - jag skall följa den, om ni har talat sanning."

VI HAR låtit [Vårt] Ord nå dem steg för steg - kanske skall det stämma dem till eftertanke.

och när det läses upp för dem, säger de: "Detta tror vi på - det är sanningen från vår Herre; redan innan [vi hörde det] hade vi underkastat oss [Hans vilja].

Och när de hör lättsinnigt tal, drar de sig undan och säger: "Vi får svara för våra handlingar och ni får svara för era handlingar; fred över er! Vi söker inte sällskap med dem som inte känner [skillnaden mellan rätt och orätt]."

Men [några] säger: "Om vi följde den väg som du uppmanar oss [att följa], skulle vår jord tas ifrån oss." Har Vi inte gett dem en trygg tillflykt och sörjt för deras behov genom de frukter [och nyttigheter av skilda slag] som förs dit från alla håll? Men de flesta av dem har inte [detta] klart för sig.

Men din Herre förgör inte städer som inget sändebud ännu kommit till för att framföra Våra budskap. Och Vi låter inte städer gå under där invånarna inte begår [djupt] orättfärdiga handlingar.

Kan den som Vi har lovat det [högsta] goda, ett löfte som han får se uppfyllt [vid uppståndelsen], jämföras med den som Vi har skänkt jordisk glädje men som på Uppståndelsens dag skall höra till dem som radas upp [för att straffas]?

Och de över vilka domen obevekligen har fallit skall säga: "Herre! Det var dem vi ledde vilse men vi ledde dem vilse liksom vi [själva] gick vilse och inför Dig svär vi oss fria från allt ansvar [för dem] - det var inte oss de tillbad!"

Och den Dag då Han kallar fram dem och frågar: "Vilket svar gav ni budbärarna?"

Men för den som känner ånger och antar tron och [därefter] lever ett rättskaffens liv, finns hoppet att allt [till sist] skall gå honom väl i händer.

Och din Herre vet vad deras hjärtan gömmer likaväl som det som de öppet tillkännager.

Säg: "Vad tror ni? Om Gud lät natten råda över er utan avbrott till Uppståndelsens dag, vem är den gud - utom Gud - som kan skänka er ljus? [Varför] lyssnar ni inte [och försöker förstå]?"

I Sin nåd skapade Han för er natten och dagen, så att ni skall ha en tid för vila och en tid då ni skall kunna söka det som Han i Sin godhet [beviljar er]; kanske känner ni tacksamhet.

[När de tiger] skall Vi låta ett vittne ur varje samfund stiga fram och Vi skall säga [till de förut nämnda]: "Lägg fram beviset [för ert påstående]!" Då skall de se att sanningen tillhör Gud. Och allt som de hade diktat upp skall överge dem.

Sträva med det som Gud har gett dig efter det eviga livets goda utan att försumma din del av det världsliga! Och gör gott mot andra såsom Gud har gjort gott mot dig, och stör inte ordningen på jorden och sprid inte sedligt fördärv; Gud är inte vän av dem som stör ordningen på jorden och fördärvar sederna."

Och [när] han gick ut bland folket i hela sin ståt, sade de som [bara] hade det jordiska livet för ögonen: "Tänk om vi fick [äga] vad Qarun har fått [äga]; han har verkligen gynnats av turen!"

Och så lät Vi jorden uppsluka honom och hans hus, och ingen anhängarskara fanns till hands, som kunde rädda honom undan Guds [straff] och han kunde inte hjälpa sig själv.

De eviga boningarna skall Vi skänka dem som inte strävar efter makt och ära på jorden eller försöker störa ordningen och fördärva sederna där - den slutliga segern tillhör dem som fruktar Gud.

HAN SOM har uppenbarat denna Koran för dig och gjort dess klara och tydliga föreskrifter till bindande regler [för ditt liv] skall helt visst låta dig nå ditt slutliga mål. Säg [till förnekarna av sanningen]: "Min Herre vet bäst vem som är rätt vägledd och vem som har gått helt vilse."

och låt dem aldrig hindra dig att [i allt] följa din Herres budskap sedan de uppenbarats för dig. Uppmana [människorna] att dyrka din Herre [och att bekänna Hans enhet]. Och närma dig inte dem som sätter någon eller något vid Hans sida